Nu är de här!!!

I torsdags kväll började jag ana att något var på gång.

Mio ville vara riktigt nära och sökte sig gärna till valprummet.

Tog en temp vid 22 som visade 36,5.

Det brukar ta ganska många timmar innan den åter stiger så meddelade Gunilla

och sen la vi oss.

Mio ömsom låg hos mig och sen grävde i lådan.

Märkte varken slempropp eller någon vattenavgång men kl 01,50

låg hon på min arm och jag kände att nu började krystvärkarna komma.

Så ringde Gunilla och tog ner Mio i valplådan.

Kl 02,04 innan ens Gunilla hunnit ut. kom den första lilla tjejen. Eller liten och liten

vägde 337 g. Mio skrek ,det gjorde nog rejält ont, Samtidigt hade hon ju inte en

aning om vad som skulle ske. eller skedde.

Moderskänslorna infann sig direkt.

Det vet man ju inte heller ibland behöver de tid.

Men Mio hon satte igång att tvätta det lilla pyret.

ingen bra huvudbild och den traditionella på vågen bilden glömdes bort.

Det gick en timme . Varken jag eller Gunilla var väl direkt pigga.

Så vi halvdåsade lite medan vi låg och såg Mio knyta an.

Men så kl 03,04 då började det hända grejor:

lätt att se viken färg denna valp har.

Viktigt att inte dra ut valpen utan jobba med värkarna.

Den låg i säte med hel blåsa och även här skrek Mio till.

Men efter den vart ute var hon snabbt framme för att ta hand om den.

En vacker röd kille på 351 g

Mio betraktar mig när jag torkar ren den lille.

har sin pappas färg röd men istället för roan som pappa är han solid röd ev gyllene.

Båda valparna sökte di snabbt .

Mio hade ett fasligt sjå för hon ville tvätta och putsa .

Använde tassen att fösa ihop dem.

Men så lugn och trygg i det hela.

Förtroendet man känner att hon har för en är fantastiskt.

Man är så nära varandra.

Då var ju frågan skulle det komma fler?

Veterinären såg ju bara två, men Gunilla såg tre.

Klockan gick och inget hände.

Vi halvslumrade lite medan Mio tog hand om de små.

Började säga att nä det är nog klart.

Satte mig i lådan hos Mio som visade att jag var i vägen.

Då hände det.

 Ett litet underverk till tittade ut!

kl 04,46 en liten brun med tan tik till .precis som mamma

 med en vikt på 328 g.

Nu la Mio sig till ro på riktigt med ryggen emot oss.

Den sista lilla tjejen fick ett rosa band om sig.

så här såg det ut morgonen därpå.

visst är de fina?

Så här vill Mio allra helst de ska ligga.

Nära nära vid huvudet.

Hon är så försiktigt och i hennes iver att inte trampa på någon viker hon sig nästan dubbel ibland.

Men så skönt för hitintills mår Mio bra och valparna likaså. Nu hoppas vi att det fortsätter så.